Mänegarm - 12. Eld Eld Fallen är ormen, ned i djupet rämnad. Fjättrad i bojor smidda av eget hat. Yngel avlade ur dess etter på blodiga vingar fallna. Reningens eld flammar över land och hav … Regnet faller över Midgård, etter spolas bort. Sköljer heliga stenar; renar lundars mark. Solens strålar väcker liv i hjärtats ärrade mull. Den falnande glöden flammar åter upp … Reningens eld brinner över land och hav. I var man och kvinnas, en renande eld … Åter står vi här vid trädets fot. Lundar och salar i sin forna prakt. Äring och fred, starka band. Gråbens följe vandrar åter i stilla natt … Reningens eld brinner över land och hav. I var man och kvinnas, en renande eld … Reningens eld brinner över land och hav. I var man och kvinnas, en renande eld … http://rockerek.hu/