Urberget gav en gava stor.
I jorden och vattnet.
I mörkrets källa jag sanning fann.
Min födosaga da blev sann.
Trettio dagar och trettio nätter.
Jag klättrade mot jordens famn.
Den hornkrönte vandrade pa dyster sten.
En som sanningen smakat och blivit ren.
Jag sag solens och manens steg.
Jag sag sanningen en dyster väg.
En runa spadde krig och fasa.
En runa talde till mej om blod och raseri.
Jag sag solens och manens steg.
Jag sag sanningen en dyster väg.
Nedgang.
Nedgang.
En runa spadde krig och fasa.
En runa talde till mej om blod och raseri. | 
