I vinden viskar dödens stämma
Onda stjärnor pĺ himmelen stirra
Bland furor eka ett isande skrik
Urskogens klor i nattlig sky
Ur rymdens svarta djup...
Ur rymdens svarta djup...
Fem fot svart stĺl han i sina nävar klämmer
En svart skugga frĺn jordens djupaste hĺl
Lĺnga öron och knivskarpa horn
Under brynen glöda tvĺ illröda kol:
Nu lyfts värdet mot himmelens rand
Syndastĺlet nu frysa luft till is
Nu livlösa förbli var man, var kvinna
Domen falla och tystnad härska
O, rymdens svarta djup...
O, rymdens svarta djup... |
