Fåfänga, glömda råd
Ingen nåd, inga tysta ord
Bort sprungna, vilsna
De löpte i en cirkel
Av vändliga onda dåd
Nu eldar spricka ur jordens vrår
Ingen betraktar, inga vittnen nalkas
Var em gång liv, nu springornas
Och skuggornas kung vandra
Där ingen fot, inga issar, inga hovar löpa
Ingen vinge svepa, ingen stjärt u sprattla
En tystnad så tom utan tid
Där springornas och skuggornas mörka konung
Fäller, i sin ondskas svartaste stund, en tår
Hans mörker utan dess ljus
Tom en tår svunnen bland de sisra lövens täckta jord... |
