Ni missnöjda, ni ledsna, ni besvikna, ni uppgivna.
Ni deprimerade, ni hämndlystna och framför allt ni som känner er kvävda av
den stora massan av samma munnar som skriker samma budskap, projicerar samma tankar.
Alla ni som har samma strävan för att vara en individ i mängden.
Alla ni som tror er vara, och som vet med er att just erat liv skiljer sig från
just den du just räckte ut ditt finger åt, den stackarn du punkterade
och förkastade till den gängse grå massan. Den du aldrig ser dig som en del av,
men som du ständigt passar in folk i.
(välkommen till den grå verklighet som ryms bakom ditt pannben.)
Orden kan inte förmedla en så fatalt misslyckad illusion vi skapat framför oss.
DEN av att vi skulle vara individer, att våran vilja är fri,
att vägarna för ditt livsval är oändliga, att du bara ger dig FAN på något så skall det gå vägen.
Ni missnöjda, ni ledsna, ni besvikna och ni uppgivna.
Det är på dödens bädd, det är i skolans korridorer och på jobbets fikarum,
det är på bussens skumpiga färd mot staden, det är blicken på hennes släta hy,
och handen på din höft, det är där vi konstaterar att vi levt länge,
och det är där vi ångrar allt, i eftertanksamhetens skoningslösa grepp.
Det är där vi inser att viljan var en illusion och livet en kort parantes av en
efterflöjande evighet, av just ingenting.
Kära vän,
Det är tillåtet att vara just
Missnöjd, ledsen, besviken och uppgiven. |
