Tidenen av blod,
dagar av makt,
fädernas kall,
skriker i mina ådror.
Draget kallt stål,
sjunger i mina händer,
täjer forna dagar,
deras stora glans
Fäderna kall,
skriker i mina ådror
Med höjda nordbanér
genom särkastam,
banar blodig väg
i dödens namn
Ty dagar står åter
då vårt tål vädras
Tiden är dagad,
då vi smeker ovärdig
lekamen
Ty draget stål
kallt som is,
från nordan
drar åter vi iväg
Med höjda banér
genom särkastam,
väcker allt som varit
i mitt vreda sinne
Urgammalt blod
fyller min kropp
sjunger de gamlas sång
i korpens skugga
Fädernas kall
skriker i mina ådror.
Ty draget stål
kallt som is,
från nordan
drar åter vi.
Tidenen av blod... |
