Fimbultrollet förföljde alla,
ungfolk och äldre, det avgrundsälet.
I nattligt dunkel dvaldes han lömskt,
månget illdåd övade ofta.
Fimbultrollet...
Människors ovän på enslig våldsstig,
Heort var hans tillhåll.
Smyckesprydd sal i svarta nätter,
han kunde ej komma på kungatronen
Fimbultrollet... Fimbultrollet...
De lova i lund och i harg,
blodigt blotoffer, bedja böner
att jättars baneman må hjälpa dem
mot folkhemsökelsen.
Sådan var seden...
Den vise krigshjälten kunde ju icke
avvända ofärd, det onda var starkt
i ett olidligt som låg över landet
Med grymmaste nidverk, nattligt fördärv.
Fimbultrollet... |
