På fjäderklädda vingar i örnens hamn
sveper mitt sinne genom morgonens kyla
den gyllene gryningen speglar i daggen
sätter nordens ängar i brand
En röst i vinden rör vid mitt sinne
viskar som ett arv av hednisk glöd...
...om blod bringat av fäders stål
gjuten för moder Sveas mull
Ensam vilandes på vindens bädd
far mitt sinne fram över öde mark
i gryningstimma...
Gryningstimmans stilla bidande strålar
faller genom ett hav av silverne tårar
i gryningstimma...
Nattskrikans sista rop
sprunget från en falnande natt
ebbat stilla ut
i Svithiods mäktiga salar... | 
