Årtusenden har ärrat
nordens land,
där ståt en gång gjöt
heder och ära.
Över berg, genom skog,
ses vi nu komma,
blod skall igen dränka
urmoderns jord.
Dagar flyr iväg,
inför min skugga.
Jag smeker tiden,
med mitt mörker.
Över berg, genom skog,
ses vi nu komma.
Blod skall igen dränka
urmoderns jord.
Längtan att än...än en gång härska,
stark likt stålet i min klinga.
Tiden som var åter komma,
när nattens skuggor vaknar till liv.
Dagar flyr iväg, inför
min skugga
Jag smeker tiden med
mitt mörker.
Av tidens ändlöst svarta minnen,
byggdes mitt slott vid
horisontens rand.
En ny tidsålder skall komma,
född under nordstjärnans
silverne glans... |
