I mörker jag stirrar med ont bråd i blick
Förbannar världen och livet jag fick
Då ljuset mig plågat, försvagat och bränt
Jag önskar att livet mitt aldrig har hänt
I mörker jag fann den styrka jag sökt
Bländad av visdom och skönhet utsökt
I skydd under mörkrets eviga fana
Döden till sällskap har blivit min vana
Aldrig mer fallen - under ljusets hand
Aldrig mer fallen - farväl till livets band
Aldrig mer fallen - under lögnens ord
Aldrig mer fallen - farväl Moder Jord
Min tillflykt jag fann i dödens borg
Befriad från ljuset och livets sorg
Kedjad till dess grund, förslavad jag är
Med stolthet och styrka dess kedjor jag bär
I mörkret jag fann den styrka jag sökt
Bländad av visdom och skönhet utsökt
I skydd under mörkrets eviga fana
Döden till sällskap har blivit min vana
Aldrig mer fallen... |
