Jag vandrar i ett öde landskap
Utan riktning eller mål
Allt jag hade, togs ifrån mig
Dömd till en solitär evighet
I lågornas sken syns din silhuett
Varje rörelse ger falskt hopp
Minnen rivs upp och hålls vid liv
Det som var och kunnat bli
Ödets trådar spann din väg
Till evig vila dig tog
Med öppna armar jag vet
Att i Hel du väntar på mig
Planlöst är mitt sökande
Efter svar som aldrig ges
Hur ska jag dig finna
Är mitt öde bestämt
Få ett hopp om frid igen
Endast tiden kan utvisa
Vilken väg som till mig valts
Över Gjallarbron, till dig
Eller Bifrost, utan dig
Ett dimhöljt sinne ger ingen ro
Måste fly, bara ta mig någonstans
Likt en själlös nomad utan mål
Driver runt under skymningshimlen
Tar min flykt under trädens valv
Där finns trygghet, frid och glömska
Ibland tycks jag för en stund förtränga
Att i Hel du väntar på mig
Planlöst är mitt sökande
Efter svar som aldrig ges
Hur ska jag dig finna
Är mitt öde bestämt
Få ett hopp om frid igen
Endast tiden kan utvisa
Vilken väg som till mig valts
Över Gjallarbron, till dig
Eller Bifrost, utan dig
Till ett vägskäl i livet tiden mig fört
Vet ej vilken stig att vandra
Att dö som en ynkrygg och fly från allt
Eller att dö med ära
Vid tanken på att i en evighet
I efterlivet vara utan dig
Mitt val tycks enkelt, men så svårt
För i Hel du väntar på mig
Planlöst är mitt sökande
Efter svar som ej ges
Hur ska jag dig finna
Är mitt öde bestämt
Få ett hopp om frid igen
Ett beslut jag kunde fatta
Min egen väg jag valt
Över Gjallarbron, till dig
Inte Bifrost, utan dig |
